04.30-19.45, det är det schema min busschaufför som jag åkte med idag hade (kändes säkert i bussen, lovar!) I detta schema räknades in två korta raster och en halvtimmes lunch. Jag tycker synd om honom och jag förstår idén med busstrejken, våra nästan alltid sura busschaufförer (de äter citron till frukost-därför är de sura) behöver bättre arbetstider och om strejken kan få det, så kör hårt.  Power to the people och allt det.

Däremot gör det verkligen inte livet lättare för någon som är beroende av buss för att ta sig till jobbet, som jag. Jag har funderat på mina alternativ och båda får mig att mer eller mindre brista ut i någon sorts hysteri, en blanding mellan skratt, tårar och ren sanslöshet. (fråga Lisa hon vet)

Så dessa är mina alternativ.

1. Jag går till Pendeltåget, en promenad på cirka 50 - 60 minuter, tar pendeln och sedan går jag en 20 minuters promenad till arbetsplatsen för att sedan arbeta i 7,5 timme för att efter det göra om allt igen. 
2. Jag går hemifrån till  arbetsplatsen, cirka 1,5 timme.. om inte mer.
3. Jag liftar. (känns inte speciellt säkert, min mamma har lärt mig att inte prata med främlingar..gör det hela lite svårare)
4. Jag letar reda på en flygande matta och använder den.

Okej..nu kanske inte du tycker att alternativen är så jobbiga, tänk på att jag fortfarande går på smärtstillande för ryggen och jag får inte glömma det bästa, det som får en att verkligen vrida sig av skratt. Jag börjar jobba 07:00. detta betyder att jag måste upp runt 04:30 för att hinna med allt. Åh, livets härliga små under.


..Du kan sluta skratta nu