Så här ligger jag, smular ner sängen med cheese-crackers och glor på tv:n medan hjärnan gör sitt bästa för att hantera alla tankar som jag har - Sorterar och kategoriserar, vilket inte är det lättaste efter gårdagens bravader.

Ibland så dyker en mening eller ett par sammsatta ord upp och så får man ett helt nytt perspektv på saker och ting, en aha-upplevelse. Att ha en koppling, en relation med en annan människa är allt annat än lätt. Det är förjävligt komplicerat, allmänt jobbigt och ibland allt annat än trevligt: skrik, gråt, dålig kommunikation och missförstånd är bara några av de ingredienserna.

MEN som tur är, så är det värt allt slit och lite till. Det är värt allt, för att det inte finns något bättre än att veta att man har någon som lyssnar, någon som säger åt dig att "hålla käft" när det behövs eller nyper dig i låret i någon form av Morse-kod och främst någon som ger dig en kram när allt annat känns långt bort eller håller dig upprätt när gravitationen försöker trycka ner dig. Det är värt allt. Man får bara inte glömma bort den viktigaste ingrediensen: Kärlek

True story.