Jag har haft en vecka som går att beskriva med den morgonen som jag haft.

Det börjar med att jag går ner till bussen för att ta mig till ett läkarbesök, väl vid busshållplatsen inser jag att jag inte har min plånbok, den ligger fint där hemma.
Så det är bara att gå tillbaka och vinka 'hej då!' till bussen.

När jag kommer ner till busshållplatsen för andra gången så leker SL minut-visare den där roliga leken av att lägga till minuter på ens väntetid. Underhållande...

Väl framme hos fröken doktor får jag beskedet att det minsann inte finns en bokning för mig idag så jag får vara snäll och komma tillbaka en annan dag...

Men snäll var allt annat än det jag kände mig så efter ett telefonsamtal, x antal diskussioner så får jag komma in och ge blodprov. Aldrig varit så glad för ett stick i armen och så bitter på otrevlig personal i kassan.

Nu sitter jag i alla fall på bussen på väg mot en lång dag på jobbet med möten, lektioner och utvecklingssamtal etc. som väntar. Allt jag egentligen vill göra är att krypa ner i sängen och sova.

Bara längtar.